När sorgen kom till stan

Jag läser rubriken och försöker ta in vad det står.
”Tvååringen satt i bilen under åtta timmar”.
Jag brukar normalt sett aldrig döma människor, men det här …
Hur är det möjligt?
Det brukade vara mamman som lämnade barnet på dagis, men inte denna ödesdigra morgon. Den här gången hade hon fått förhinder och uppgiften lämnades över till pappan.
Som åkte direkt till jobbet.
Och lämnade barnet i bilen.
Hans liv gick inte att rädda.

Var föräldrarnas liv så rörigt att hjärnan slutade att fungera?
Jag kommer själv ihåg hur slutkörd och sönderstressad jag kunde vara när barnen var små, men inbillar mig att jag aldrig skulle glömma att en av dem satt i baksätet.

Det går bara inte att förstå.

Åklagaren misstror inte berättelsen och pappan är nu misstänkt för vållande av annans död.
Sin egen son.
Hur plockar man upp sitt liv efter en sådan här sak?
Hur går man vidare?

 

Det här inlägget postades i Lite av varje. Bokmärk permalänken.
Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/8/c/4/asabonelli.se/httpd.www/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 388

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *