Är lite kär

i mina nya karaktärer. Den ena tycker jag väldigt synd om och den andra känner jag en enorm värme för och önskar att jag själv haft en sådan människa i min närhet.
Det är en aning jobbigt att känna så här inför en ny story. Det tar bort fokus från det manuset jag egentligen borde jobba med.
Men jag kan verkligen inte låta bli att skriva på det nya och det utan att varken ha gjort en synopsis eller en personbeskrivning. Ja ja, jag vet. Jättedumt.
Det var ju det jag svor på att aldrig mer hoppa över när  jag och min partner fick ett sjujäkla jobb med att bena ut alla tidsfel och lösa trådar i manus nr 2.
Och nu gör jag det igen.
Men som sagt – jag kan verkligen inte låta bli att att skriva. Har känslan att jag vill se vart det här kommer att leda till utan att veta något i förväg. Det finns nämligen de som jobbar även på det sättet.
Idag gjorde jag klart inledningen och måste säga att jag är jäkligt nöjd. Så nöjd att det kändes som om jag var på plats, hos henne. Jag ville ta henne i min famn och säga att allt kommer att ordna sig.
För – det är ganska synd om henne.

Det här inlägget postades i Skrivande. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *