Att skriva texter

De flesta blir imponerade över att man lyckats skriva ett helt manus. Hur mycket kan man skriva, är den vanliga frågan. Det är ju hur mycket som helst.
Men ärligt talat – hur mycket utrymme har vi inte på oss att leverera ett budskap?
Hallå? 300 sidor (eller mer), liksom.

Då ligger min beundran istället hos låtskrivarna. De lyckas (inte alltid, men många gånger) att få fram ett budskap på endast ett fåtal rader. Brukar man inte säga att musik är det universala språket? Även om du inte förstår vad som exakt sägs så fattar du ändå budskapet.

Min dotter ska sjunga på ett bröllop i sommar. En låt som brudparet självklart valt. För att texten betyder något för dem och för att de alltid kommer att minnas orden som sjöngs just till dem på den viktigaste dagen i deras liv.

Försök att sätta dig in i den situationen vad det eventuellt betyder för författaren att det finns någon där ute som väljer att just din text för evigt ska förknippas med en sådan dag. För att den säger allt du själv vill säga.
Tanken ger mig gåshud.

Böcker får mig väldigt sällan att gråta, men musiktexter får det. Jag vet inte, det är nog  kombinationen av musik och text som slår an en sträng hos mig…
Är du ledsen tar du till dig en låt och och är du glad tar du till dig en annan.
Hur många gånger översköljs du inte av minnen när du hör en låt som spelades när du var sexton? Första tryckaren? Första kyssen? Första hånglet? Första pojkvännen? Första fyllan? Första, what ever.
Just det. Nu började du tänka, va?

Just nu rullar den här texten av Gavin DeGraw på min Spotifylista och det är för att det förknippas väldigt starkt med min karaktär.

You’re the best I ever had
And I’m trying not to get stuck in my head
But I think I dropped my wallet in Santa Fe
Lost the only picture I had of you that day and
You’re the best I ever had
I won’t be the same

Hey West Virginia, Hey North Dakota
I think I love you, but don’t even know you
Hey Massachusetts, Hey Minnesota
I think I love you, but don’t even know you
Hey Carolina, Hey Oklahoma
I think I love you, but don’t even know you
Hey Alabama, Hey California
I think I love you, but don’t even know you

You’re the best I ever had (you’re the best I ever had)
And I’m trying not to get stuck in my head (get stuck in my head)
But I passed the longest sign on the interstate
Saying “Find someone before it gets too late”
You’re the best I ever had (you’re the best I ever had)
I won’t be the same

Min karaktär lyssnar på den när hon funderar över sin situation, finner sig själv sviken och bedragen.
Har du någon sådan låt?

Det här inlägget postades i Lite av varje. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *