Det här med att gestalta

Ju närmare slutet jag kommer desto svårare tycker jag det blir. Min karaktär befinner sig på en skärgårdsö och istället för att fortsätta att tjata om den blå himlen, de skrikande måsarna, lukten av tång och hav så måste jag låta läsaren komma mer och mer in i huvudet på min karaktär.
Lätt? Inte på något sätt.

Just nu är hon helt tillintetgjord. Förkrossad. Hon vill gråta. Kasta saker omkring sig. Be varenda människa i hennes närhet att dra åt helvete.
Jag ser hela filmen framför mig. Hur gråten tränger upp i halsen när hon står i hallen, hur hon är helt oförmögen att ta sig därifrån. Energin är slut. Hon är slut. Finito. Så många människor är sårade och relationer är för all framtid förstörda. Och allt på grund av att hon inte varit vuxen nog och tog ”vuxna” beslut. Men för en gångs skull i sitt liv följde hon sitt hjärta. Och vart tog det henne? Raka vägen ner till helvetet.

Allt detta är inte lätt att beskriva.

Men nu insåg jag något helt sjukt.
Allt det jag nu precis beskrivit funkar att ta med i manuset.
För visst förstår du vad jag menar?

Det här inlägget postades i Lite av varje. Bokmärk permalänken.
Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/8/c/4/asabonelli.se/httpd.www/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 388

En kommentar till Det här med att gestalta

  1. Frida skriver:

    Det hjälper helt enkelt att börja skriva, för man reder ut tankarna för sig själv medan man skriver. Och visst förstår man.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *