Det här med att skriva under the influence.

Och ja, jag pratar om alkohol.
Sååååå tabu och sååååå osvenskt att nämna.

Men så här är det mina vänner, i alla fall för mig.
Eftersom jag är en ganska typisk A-människa (sök på begreppet) och min inre perfektionist är min värsta fiende så kan det här vara medicinen (under kontrollerade former) som får mig att slappna av och våga ta ut svängarna.
Och herregud vad jag behöver lära mig att göra det. Ta ut svängarna.
Jan Guillou säger: Kroppen är så finurligt konstruerad att när man inte längre kan trycka på tangenterna så är det dags att lägga av.
Och – när man väl sitter där och slår på tangenterna just den kvällen efter två glas vin och sedan dagen efter läser det man skrivit så inser man hur lätt det är att redigera. Han har ju rätt.
Jag menar – hur svårt kan det vara?
Jo, det är ju just det det är.
Är man som jag, så är det – svårt.
Jag tänker bok redan från början och allt ska vara P E R F E K T.
Vilket självklart inte funkar.
Jag vet att den rätta metoden är att bara skriva, skriva och skriva och SEDAN redigera och ta bort allt skit som smugit sig in.
Men när man är ”vid sina fulla sinnes bruk” så är det väldigt svårt att koppla bort den sidan av sig själv som hela tiden vill att allt ska vara hundra procent redan från start.

Det är några ord från en kvinna som heter Lena Holfve som etsat sig fast hos mig efter en helgkurs som hon höll i och som jag gick på. Sista dagen fick vi lite one-one tid med henne och här var hennes omdöme om mig:

”Åsa, att du kan skriva behöver vi inte ens diskutera här. Det skulle vara slöseri med tid. Det DU behöver jobba med är att ta bort dig själv ur ekvationen och inse att ditt arbete inte är du. Jag skulle inte gilla att läsa en notis i DN om att en debutant vid namn Åsa Bonelli tog livet av sig efter att ha fått en dålig recension.”
Okej, det var kanske att ta det lite väl till det extrema, men jag förstod vad hon menade.
Det handlar om att inte ta sig själv på ett alltför stort allvar och kanske lära sig slappna av lite mer.

Jag vill.
Inte så lätt.

 

 

Det här inlägget postades i Lite av varje. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *