Det vi borde göra, men väldigt sällan gör

Ikväll startade jag en tråd på Författare på Facebook.
Det här var vad jag skrev:
”Jag upplever att de flesta människor är duktiga på att berätta vad de är dåliga på. Desto svårare är det att tala om vad de är bra på. Så därför tänkte jag att vi skulle boosta upp oss själva. Vad är dina styrkor när det kommer till skrivande?
Mina är att jag är bra på sexscener och att skriva trovärdiga dialoger.
Så kom igen nu! Se det som en bra inledning på helgen.”

Jag krävde att de inte skulle ta upp vad de är dåliga på utan verkligen säga och stå för vad som är deras styrkor och vad de är bra på.

Tråden fick ett otroligt gensvar och var till en stor glädjekälla för många under kvällens lopp. Medlemmarna tackade mig för att jag tog upp ett ovanligt ämne och för att jag inlett deras helg på ett härligt sätt.

Hur kommer det sig att det är så mycket lättare att tala om vad vi är dåliga på? (Se även undertecknad.) Hur kommer det sig att vi nästan hukar oss och stammar när vi ska höja oss själva? För Jante Fjante?
Det är en stor skillnad på att vara arrogant och på att kunna tala om vad man är bra på. Alla behöver ge sig själva en klapp på axeln då och då. Inklusive jag. Det var faktiskt ett nyårslöfte jag gav till mig själv – jag ska börja bli snällare mot mig själv.

Är du med mig?
För – VI ÄR JU JÄVLIGT BRA.
Visst?

 

Det här inlägget postades i Lite av varje. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *