Eye on the target

Just nu är jag inne i en bra skrivperiod. Det flyter, jag gillar vad som händer och tycker historien har substans och mening.
Det finns några få som har fått läsa utvalda delar.
Och de gillar. Faktiskt så mycket att feedbacken nästan får mig att rodna.
De vill att jag skyndar på så den blir klar för de kan knappt vänta på att veta hur det kommer att gå för karaktärerna.

Jag inleder alltid ett skrivpass med att gå tillbaka och läsa vad jag slutade sist. På det sättet hittar jag den senaste känslan och kan lättare komma igång.
Ibland är det bra, ibland inte. Det är som en jäkla berg- och dalbana. Vissa gånger blir jag förundrad på ett bra sätt: ”Är det verkligen jag som skrivit det där?” och vissa gånger känns det så dåligt att jag helst bara vill markera allt och trycka på delete. Vilket jag självklart inte gör. Det tillhör redigeringen. Det är ju inte helt omöjligt att just det där som man blev kär i kanske ska bort helt och hållet och det som kändes som det sämsta man någonsin läst kanske inte är så dåligt när allt kommer omkring.

Jag lever med mitt manus när jag är inne i en skrivperiod.
Jag tänker på det konstant. Även fast jag inte alltid är medveten om det.
Det var som i lördags när jag var på bröllop.
Prästen inledde vigseln med några ord och BAM där var försättssidan. I kursiv text.
Det var vackert och det kändes helt rätt för storyn.

Så det är vad jag kommer inleda dagens pass med.

Det här inlägget postades i Skrivande. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *