För andra gången

Då var jag där igen.

För en timme sedan skrev jag ner de sista meningarna, tryckte på spara och lutade mig tillbaka i stolen med en stor suck. Råmanuset är klart. Färdigt.
Det är härligt, läskigt, roligt och inte allra minst – B E F R I A N D E.

Historien är berättad och nerskriven, om än dock inte klar.
Det är nu det andra jobbet börjar.
Redigeringen, strykningarna, tilläggen och omarbetningarna ska göras. De fantastiska styckena ska läsas och med det kommer garanterat insikten att de kanske inte alls är så lysande utan ska tas bort helt. Karaktärerna ska fördjupas och dialogerna vässas till.
Allt för att manuset ska bli ännu bättre och kanske leda till att ett förlag nappar och bestämmer sig för att ringa just DET DÄR samtalet.
”Hej. Vi har läst ditt manus och vill gärna ge ut det.”

Drömmen …
Önskan …
Viljan …

Men tänk om telefonen förblir tyst?
Tänk om det slutgiltiga resultatet inte är gott nog?
Om historien bara är en i mängden?

Jag resonerar så här:
Man skriver helt enkelt ett nytt manus. Och ett till. Och ett till.
För det är så satans roligt. För att det är min grej. För att jag mår bra när jag gör det. För att det är något jag gör för min egen skull.

Många tycker nog att man inte är riktigt klok. För hur kan man frivilligt utsätta sig för att  bli nedslagen gång, på gång?
Svaren på de frågorna finns ovan.
Så enkelt är det.

 

Det här inlägget postades i Lite av varje. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till För andra gången

  1. Dag Öhrlund skriver:

    Du är en av de få som förstått vad författande går ut på. Go, girl!

  2. Frida skriver:

    Bravo! Lycka till med redigeringen.

  3. Susanne Ahlenius skriver:

    Det är en underbar känsla och precis som du säger det är så satans roligt :)
    Lycka till och bilderna, som jag såg några på facebook var supercoola! Lycka till!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *