Hur har vi det med källkritiken?

Ni har väl läst om fallet med den femtonåriga flickan som blev gängvåldtagen av sex pojkar?
Inte? Utan att dra allt som står i pressen så talar jag om att tingsrätten fällde pojkarna men i hovrätten blev de friade. På grund av en formulering i lagtexten.
Så här säger lagen:
Från och med 1 juli i år har lagens formulering om våldtäkt ändrats. Från krav på att offret befunnits i “hjälplöst tillstånd”, som i praxis tolkas snävt och ofta kräver till exempel medvetslöshet, krävs det nu bara att personen befunnit sig i en “särskilt utsatt situation”, vilket allmänt anses öppna för att fler döms för våldtäkt.
Men – i det här fallet tyckte domaren att det kunde kallas för ”tjatsex” och därmed inte kunde klassas som våldtäkt.
Citat:
”Hon kan mycket väl ha sagt nej, men även om det varit så blir det inte per automatik våldtäkt. Så kallat tjatsex är inte något som faller inom våldtäkt. De samlag som ägt rum kan mycket väl ha skett mot hennes uttryckliga vilja men om det inte varit utnyttjande av ett hjälplöst tillstånd är det inte våldtäkt.”
Joda. Precis så sa han/hon. Flickan kunde mycket väl ha sagt nej.
Eh. Mot sex killar? Skulle inte tro det. Hur mycket mer ”hjälplöst tillstånd” kan det bli?

Det är fruktansvärt. Horribelt. Hårresande.
Den här tjejens framtid är med all säkerhet på ett eller annat sätt helt förstörd. Hur ska hon någonsin kunna lita på det motsatta könet?
Har man barn så tror jag inte jag behöver tala om vilka tankar som genast börjar rusa i hjärnan. De ska stenas offentligt. Öga för öga. Tand för tand.
Jag har själv en dotter och gud nåde den som gör henne illa. Då kan jag lova att det inte blir roligt.

Efter den friande domen har det nu cirkulerat ett Facebookinlägg där namnen på de påstådda gärningsmännen publiceras. Och det är det jag inte gillar.
Folk delar till höger och vänster och har ingen aning vem som publicerat inlägget eller om det ens är de killarna som är gärningsmännen.
Jag fattar vad den första reaktionen är när man läser ett sådant inlägg, men STOPP.
TÄNK!

Scen:
Det sitter någon som hatar det här grabbgänget och nu ser sin chans. Personen vet att gänget och flickan känner varandra och på så sätt kan kopplas samman.
Personen publicerar namnen tillsammans med ett inlägg på Facebook, Instagram och Twitter. Utan att det ligger ett uns av sanning i något av det.
Kommer ni ihåg Instagram-kravallerna i Göteborg för en tid sedan? Det var precis så här det startade.
Gå tillbaka till dig själv hur det skulle kännas om det var DIN son som blev uthängd på Facebook eller på något annat socialt media och han var totalt oskyldig? Lika väl som flickans liv är förstört så är även hans. Det är bara att flytta från stan.

Helt plötsligt verkar det som om bedömningen av all den information som vi matas med inte på något sätt granskas kritiskt. Har vi glömt allt det vi fick lära oss i skolan om det här med källkritik?
Varifrån har du fått din information?
Det är som om allt som skrivs på nätet är den sanning vi väljer att se.
Det är också hårresande.

Vad blir nästa steg?

Vi behöver sansa oss, dra ett djupt andetag och inte dra förhastade slutsatser.
Som sagt – det kan vara DIN dotter, son, mamma, pappa, syster eller bror som blir drabbad nästa gång.

 

Det här inlägget postades i Lite av varje. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Hur har vi det med källkritiken?

  1. CissiG skriver:

    Ja det gäller att tänka efter både en och två gånger om inlägget/blden/delningen är sann eller inte.
    Och skulle någon göra mina barn något skulle de inte haft några könsorgan kvar sen. Det vill jag lova dig.
    Ha en skön kväll.
    Kram Cissi

  2. Susanne Ahlenius skriver:

    Bra skrivet Åsa, håller helt med dig.
    Må så gott!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *