Jag var en ”sådan tjej”.

Bloggfredag!

Jag är så glad att den här tjejen som ni nu ska få träffa tackade ja när jag frågade om hon ville vara med i ”Blogga hos Bonelli”.
För jag visste att hon bar på en intressant historia. Ärligt talat så bär hon på fler och vem vet – det kanske inte är den sista gången som ni får träffa henne här.
Det här inlägget är otroligt starkt och fick mig att gråta för det finns så många tjejer och killar som bär på likadana känslor.

Välkommen Linnea Gustavsson!

IMG_7158

Hej Åsa och tack så mycket för att jag fick vara med här! Det jag ska berätta om hände för några år sedan och jag ryser när jag tittar tillbaka på den tiden.
Och det är inte av välbehag…

Jag körde bil. Tårarna rann nerför kinderna, men inte utav sorg utan av glädje!

Det händer att jag åker bil ganska långt på morgonen, och just idag var en sån dag. Jag hade precis passerat Uppsala och svängde in på en liten landsväg där det stod Östhammar på vägskylten. Låten ”The best thing I never had” med Beyonce spelades från Spotifylistan och det var då tårarna smög sig på.

Orden träffade rakt in i hjärtat.
Hon sjöng om det bästa som någonsin INTE hade hänt.

Jag torkade tårar och hulkade om vartannat. En inre film spelades upp framför ögonen.
Filmen var om mig.
En tjej vars självkänsla var på botten.

Jag har massvis med vänner, både killar och tjejer, men jag – den ”tjocka” tjejen – fick aldrig några killar. Jag var den utåtriktade och glada som bara var kompis med alla. Mitt sökande efter någon att älska kändes som en historia utan slut.

Det var då han kom in i mitt liv. Han som var som en jävla Gud, lång och ståtlig. En hunk!
Varje gång han ringde fladdrade det till i magen och jag skrattade så där nervöst som en 6-årig flicka ibland gör.
Han fick mig totalt ur balans och hela tiden snurrade tankarna kring varför han ville vara med mig eftersom jag var så tjock och ful. Jag visste att jag aldrig skulle hitta någon bättre och snyggare än honom!
Wow!

Jag fortsatte att köra samtidigt som jag kastades tillbaka till ett skarpt minne när jag gick fram och tillbaka i mitt lilla rum och upprepade för mig själv: ”Han är bara min vän, vi har bara vänskap för varandra.”
Och det för att han bara något ögonblick tidigare hade sagt att han aldrig kunde vara tillsammans med en sådan tjej som jag.
En ”sådan tjej” som har många manliga vänner. Ångesten kröp i kroppen. Jag var en partytjej, som han uttryckte det, som enligt min mening är en tjej som gillar att dansa och att vara social , men som för honom är en dålig tjej. Det uppskattades inte! Vi kunde ju ses och så ibland – men bli tillsammans? Inleda ett förhållande?
Nej.

Jag har nog alltid upplevts som en stark, positiv och självsäker tjej. Till viss del stämmer det. Självkänslan däremot var nere på botten, och det är precis en sådan människa som är lätt att manipulera. Vilket jag var. Hör man saker tillräckligt många gånger så tror man till slut på dem. När jag tittade mig i spegeln fanns det ingenting på min kropp som jag tyckte om. Möjligtvis mitt långa blonda hår, men det var också allt.

Enligt hans tycke var jag konstig. Det påpekade han i telefonen varje dag. Konstig? Det är ett ord som klingar negativt och efter att jag fått det slängt i ansiktet tillräckligt många gånger frågade jag min vän om jag var det. Han undrade vad jag menade.
”Vadå?” sa han. ”Du är inte som alla andra, men det är också den egenskapen jag tycker mest om hos dig.”

Under ett halvårs tid ville jag aldrig boka upp mig ifall han möjligtvis ville ses. Väntade och väntade för jag visste att han hade mycket med sin sjuka mamma och sitt jobb. Det sa han väldigt ofta. Det var bortförklaringar och lögner som varvades om vartannat. Jag tror inte att han själv ens kom ihåg vad han sagt eftersom om jag påpekade det, fick jag mothugg och diskussionen vändes snabbt till att handla om mig. Varför jag var si och varför jag gjorde så.
Dock brukade han dyka upp då och då och sitta kvar i bilen utanför porten i ca tjugo minuter för att kyssas och prata lite, sedan var han tvungen att åka igen. Och där stod jag glatt och vinkade och ville inte verka berörd, trots att jag återigen blivit sviken. Jag var inte värd mer än de där tjugo minuterna.
Jag kände mig smutsig.

Jag kom ihåg ett tillfälle då vi äntligen skulle ses. En hel kväll.
Äntligen skulle jag få ha en dejt, jag med. Precis som alla andra! Och, MED HONOM!
Självklart berättade jag den goda nyheten för mina vänner.

Vilket jag bittert ångrade redan samma kväll.
Dejten blev aldrig av.

En timme innan vi skulle ses kom han på ännu en lögn om varför han var tvungen att ställa in, och där stod jag med nystädad lägenhet, mat och snygg som fan.
Vad skulle jag nu säga till mina kompisar? Det var ju jättepinsamt att jag återigen behövde berätta att jag hade blivit sviken. Då blev jag ju den stackars lilla, tjocka och fula tjejen.
En vecka senare blev dejten trots allt av och vi åt den där middagen och hade en jättetrevlig kväll.
Sedan svarade han aldrig mer när jag hörde av mig …

Nu gör jag en lång historia kort. Det finns många fler dåliga minnen från den här tiden då jag blev manipulerad och nedtryckt. Det är läskigt att träffa en sådan person. Hon eller han kan verkligen ta över din hjärna.

Så det jag vill säga till er alla där ute – omge er med människor som ger er glädje, inte negativitet. Omge er med människor som för er till toppen, inte botten. Det har jag gjort de senaste åren och har jobbat upp min självkänsla såpass bra att jag inte längre ser ner på mig själv så som jag gjorde då.

Nu avskyr jag inte personen i spegeln utan tycker om och respekterar henne. 

Beyonces ord träffade mitt i prick, ”Det bästa som jag aldrig hade”, eftersom hon sjöng om min relation med den killen.
Att han slutade svara på mina samtal och sms och att vi därmed inte hade fortsatt kontakt, är det bästa som någonsin har hänt mig. Jag vet ärligt talat inte var jag hade befunnit mig i livet annars.
Men en sak vet jag definitivt.
Jag kommer aldrig hamna där igen.

Ta hand om er, det finns bara en som du, och det är du.
Kram, Linnéa Gustavsson

Det här inlägget postades i Blogga hos Bonelli. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Jag var en ”sådan tjej”.

  1. Hanna-Maija Bergman skriver:

    Såå välskrivet, insiktsfullt och klokt❤️

  2. Alexandra skriver:

    Och om du någonsin tvekar i framtiden, läs dina fina, egna rader igen.
    Sol, energi och kram till dig!
    /Alexandra

    • Linnéa skriver:

      Tack <3
      Tankarna finns alltid där bak och kan fiskas fram i minnet om det behövs.
      Kram till dig

  3. Cissi skriver:

    Linnea du är en av dom vackraste människor jag känner både på in och utsidan! Så skönt att du själv kommit till denna insikt och vet du vad…. Snart kommer han ned stort H in i ditt liv och gör dig precis så där lycklig som bara du förtjänar! Kram på dig Cissi

    • Linnéa skriver:

      Åh fantastiska du! Tack! Ja han med stort H kanske kommer in, jag är inte oroad eller stressad längre utan lever livet och mår gott!

      Kram Linnéa

  4. Annika Ramsay skriver:

    Åh Linnea.. dina sista ord om att vi skall omge oss med människor som tar oss uppåt istället för neråt är så otroligt bra och sjukt sanna… kram på dig!
    /Annika

    • Linnéa skriver:

      Tack så jätte mycket! Det tog ett par år att inse, men man lär sig med åren! Stor kram till dig och jag hoppas att du också tar till dig dessa orden

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *