Lite tyckande

De senaste dagarna har jag med stort intresse följt diskussionerna kring det här med användandet av mobiler. Någon hade tydligen uttryckt ett missnöje mot dagens föräldrar som pillar på sina Ajfåns eller Slamsungs istället för att ägna tiden åt sina barn.

För det första vill jag klargöra en sak. Jag älskar min telefon och dator. Jag spenderar väldigt mycket tid på internet och i sociala medier. Jag är ett informationsfreak och söker konstant på information. Det är helt fantastiskt att på bara några sekunder få svar på alla frågor man har.

Men.
Jag tycker faktiskt det är otroligt ohövligt när folk sitter i sociala sammanhang och oupphörligen kollar sina mobiler. Jag säger ingenting om det är så att ens barn är hos en barnvakt och man måste vara tillgänglig för den sakens skull eller om det är någon annan situation som kräver en mobil närvaro. Men när man sitter i ett samtal och personen man kanske till och med pratar med måste kolla Facebook då blir jag sur.
Tänk dig att jag sitter och lyssnar på dig när du pratar och mitt i en mening vänder mig mot en annan person och ger den min uppmärksamhet? Inte så rolig känsla, va?
Men det har jag sett. Mer än en gång.

Vad kan det finnas som är så mycket viktigare än den personen du har mitt framför dig?
Att någon berättat vad han/hon har ätit till middag? Skulle inte tro det.

Idag läste jag ett blogginlägg som handlade om just det här med användandet av mobiler. Personen talade om att barnen kunde klaga på att han/hon kollade mobilen fast han/hon är mitt uppe i att spela ett spel.
”Måste du alltid hålla på med din mobil?”
Personen talade också om att hade dennes partner kollat mobilen när han/hon pratade så hade det inte känts kul.
Så varför då göra samma sak?
Jag fattade inte poängen med hela det inlägget. Men det kanske var ironi, vad vet jag?

Jag har gjort det enkelt för mig. Om inte jag väntar ett viktigt samtal så sätter jag telefonen på ljudlös och försöker undvika att prata i telefon när jag träffar vänner. De som ringer får  helt enkelt lämna ett meddelande eller ringa igen. Jag sitter aldrig med mobilen under middagar eller i andra sammanhang då det är meningen att man ska umgås. De enda gångerna jag till exempel kollar Facebook är när jag går ut och röker eftersom alla mina vänner är förnuftiga och inte håller på med sådana dumheter. Visst att jag kan ta kort som jag sedan vill använda, men that’s it.

Det var som idag. Jag hade tid hos min dotter som är frisör och när jag sitter där hör vi båda hur det durrar i min väska.
”Det ringer”, säger min dotter.
”Äh, är det viktigt så ringer de igen”, sa jag.
Jag var där för att spendera tid med henne. Inte med någon annan.

Fel?
Nä, det tycker inte jag.

Det här inlägget postades i Lite av varje. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Lite tyckande

  1. Maurizio Bonelli skriver:

    Ja det va fel för det va jag som ringde! :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *