Man är jag

Alltså.
Den där känslan man får när man öppnar ett dokument på ett manus som påbörjades för cirka två månader sedan och man faktiskt tycker det är bra.

Magiskt.

Det här inlägget postades i Lite av varje. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *