Ner som en pannkaka och upp som en sol

Igår åkte jag av en anledning käpprätt ner i källaren och idag seglade jag upp mot himlen.
Av precis den anledningen som jag nämnde i mitt förra inlägg.
Det är fantastiskt.
Underbart.
Jag vill bara skriva, skriva och skriva.

Mitt ressällskap åkte in till stan för att shoppa vilket jag vänligt men bestämt avböjde att följa med på. Jag har ju en arbetsuppgift jag hellre vill sköta än att slåss med hysteriska säljare. Och jävlar i min låda vad det gick undan.
Jag tog datorn under armen, gick till restaurangen och åt middag och gled sedan upp till lobbybaren och – SKREV.
Med glädje.
Och entusiasm.

Jag är inte rädd.
Jag kan flyga.

Det här inlägget postades i Skrivande. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *