Om att vara paranoid

Sedan två år tillbaka när jag fått frågan om vad jag jobbar med så har jag svarat att jag har hand om kontoret på vår livsmedelsbutik på halvtid och resten av tiden så skriver jag.
Men höjt huvud och rak blick.
Så har det inte alltid varit. Innan jag bestämde mig för att ta mitt skrivande på allvar så slog jag ner blicken och mumlade något i stil med:
”Ehhh … Ja, jo … Jag skriver lite …”
Och sedan började jag prata om något annat.
Men inte nu längre.
Idag vågar jag stå för att jag anser mig ha förmågan att kunna berätta en historia och att jag kan göra det bra.

Personer som får höra att jag skriver blir väldigt ofta nyfikna och vill veta mer.
”Hur länge har du skrivit?”
”Är du utgiven?”
”Var kan jag köpa din bok?”
Och sedan kommer alltid detta: ”Vad handlar boken om?”
Den frågan är den jobbigaste av dem alla. För jag skulle verkligen vilja berätta men är inte så säker på om det alltid är så smart. Jag har ju ingen aning om vem människan jag avslöjar innehållet för i sin tur pratar med. Och tänk då om den tredje personen också skriver och tycker att min idé är toppen, springer till datorn och plitar ner ett manus som blir klar före mitt?
Hemska tanke …

När jag skrev mitt första manus delade jag villigt med mig till både höger och vänster. Tills den dagen kom.
En bok som nästan var identiskt med min stod på hyllan i bokhandeln. Nu är den författaren redan etablerad och hade givetvis inte snott min idé, men tänk om just det scenariot skulle hända?

Det finns flera sajter på nätet där du kan bli medlem och sedan lägga upp delar av ditt manus eller till och med hela om du så skulle vilja. Till exempel kapitel1.
Jag är väldigt skeptiskt inställd till sådana sajter. Visst är kapitel1 priser i olika tävlingar trevliga – du vinner ett kontrakt hos Piratförlaget – men hur skyddat är ditt alster egentligen när det ligger på ute på nätet?
Sånt skrämmer skiten ur mig.
Så nu vill du ju väldigt gärna veta vad mitt manus handlar om, eller hur?
Svaret blir: Ett relationsdrama kring ett tabubelagt ämne.
Det väckte väl din nyfikenhet?

Nej, det må vara att jag kanske är för nojig och paranoid. Men mina idéer och skrivna ord är åtminstone skyddade så länge de ligger på min dator och jag själv väljer vilka som ska få testläsa.

Det här inlägget postades i Lite av varje. Bokmärk permalänken.
Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/8/c/4/asabonelli.se/httpd.www/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 388

4 kommentarer till Om att vara paranoid

  1. Frida skriver:

    Jag har nyligen läst två böcker som har många element som liknar min: De är i ungefär samma genre, deras huvudpersoner har samma kön och ungefärlig ålder som min och så vidare. Men våra tre böcker är ändå fullständigt olika varandras och det har gjort mig lite lugnare. Däremot är jag också en aning skeptisk till en viss typ av skrivarsajter. Håller tummarna för att det går vägen för dig den här gången!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *