Skrivpubertet

Hejsan alla och välkomna!

Nu ska ni få träffa en fin och mycket nära vän som varit med mig ända sedan min skrivarresa började. Med henne vågar jag fulskriva, vilket säger mycket. Vårt första möte var ödesbestämt, men det är en annan historia.

Och hon gör mig galen med det hon ska berätta. Släpp sargen nu!

Välkommen Annie Hedberg!


Hej Åsa och tack för att jag får slå mig ned i din bloggsoffa! Det drar lite här – du har inte en extrafilt någonstans? Tack, och jag vill inte vara till något besvär men du har inte något att dricka? Ett glas rött blir utmärkt, tack snälla du! Du kan ställa flaskan här på en gång så slipper du springa fram och tillbaka.

Sådär ja, mysigt blogghörn hon har skapat här. Undrar vem det var förra veckan, det ligger ett långt ljust hårstrå här på kudden, ja flera om man nu vill vara petig. Och en halväten skorpa mellan soffdynorna. Men nåja, jag är inte den som är den.

Jag funderade ganska länge på vad jag skulle blogga om när jag väl satt här i soffan, vred och vände på olika vinklar och vrår i hjärnhalvorna och kom fram till att det får handla om skrivprocessen. Eller i mitt fall snarare frånvaron. Själv misstänker jag att jag har hamnat i någon slags skrivpubertet – en trotsig bubbla där motståndet har blivit essensen i skrivtillvaron. Man skulle kunna fuska och säga att jag har skrivkramp, inte minst för all medlidande jag skulle kunna få och det vore trevligt – fast då ljuger jag, för det är det inte. Jag vaknar varje morgon, ja nästan i alla fall, eller minst ett par i veckan och tänker att ” IDAG ska jag skriva” och sedan skyller jag på allt och alla till varför jag inte skriver. Har ingen bra plats att vara på, inget skrivbord och har jag det så står det fel, står det rätt så är stolen fel och dynan skaver på olämpliga ställen. Och står det inte en två dagars disk där ute i köket som kräver min omedelbara uppmärksamhet? Och en tvätt, och är det ingen som behöver skjuts och… Det var bättre förr. I alla fall för mig.

Förr, närmare bestämt för 10 år sedan skrev jag överallt och jag menar verkligen ÖVERALLT. Varje dag. I bilen, på barnens träningspass både i svettiga karatelokaler och stimmiga simhus. Jag skrev samtidigt som jag lagade mat, ja, nästan samtidigt som jag läste sagor. När jag väntade på att barnen skulle somna kunde tiden inte gå fort nog tills jag fick smyga ut ur deras rum och skriva ned det jag kommit på under insomningsprocessen med tappade nappar och gosedjur som förvandlats till hemska monster. Nattliga tv-dokumentärer blev uppslag till en ström av karaktärer och berättelser. Jag blev nästan sjuk om jag inte fick skriva minst ett par historier i veckan, redigera, skriva om, tänka nytt och hitta på. Under den tiden lärde jag mig att historier föder historier. För så är det, de snubblar liksom över varandra, och som små enträgna barn tjatar om att komma först och ”är vi inte framme snart”? Och vi kom fram fort, enkelt och varje gång. Sen hände något, processen förändrades och övergick smygandes till det jag idag menar är skrivpubertet.

Och precis som en tonårsförälder som saknar de där mysiga stunderna av närheten till sin avkomma, kan jag sakna närheten till karaktärerna, flödet av ord som får fingrarna att rusa över tangentbordet likt galna kackerlackor och den fantastiska känslan av att tiden har stått stilla trots att flera timmar av skrivtid passerat. Och glädjen i att skapa.

Har jag choklad på hakan? Förlåt, men påsen låg här på bordet och det gick av bara farten. Jag torkar mig på filten här, den verkar ha tillhört någon hund eller så? Jasså inte.

*viskar* Åsa verkar inte så glad över att jag använde hennes filt som servett, människan har väl tvättmaskin gud bevars?

Var var jag? Jo, saknaden ja. Av att skapa. Leka med ord. Bygga karaktärer precis som när man var liten och lekte med dockhuset. Få dyka ned i en värld som inte finns och göra precis vad man vill med den. Om ni godtar mitt tidigare påstående om att historier föder historier så blir motsatsen, oförfattandet, som när man eldar och inte lägger in mer ved – brasan slocknar. Man kan blåsa hur mycket man vill på glöden, det kommer bara att damma aska i ansiktet i alla fall och har man riktig otur så bränner man sig på kvarvarande glödfragment.

Så lösningen på skrivpuberteten kan alltså vara ved. Man måste elda i sin inre författarlya, ösa ved på glöden, överlista den pubertala idioten som ersatt skaparglädjen. För egentligen är det ganska enkelt, det vet tonåringen också även om det tar emot. Vilken förälder som helst skulle öppna sina armar om de där Aliens som flyttat in släntrade ut i köket och sa ”hej, jag behöver en kram, jag är förvirrad och egentligen hatar jag inte alls allt och alla. Hjälp mig”. Jag vet att mina karaktärer skulle göra detsamma – sen skulle de skälla ut mig för att jag övergett dem även om jag med jämna mellanrum kastat åt dem en pizza eller två där de sitter fast i sin limbo.

Med handen på hjärtat så är det väldigt enkelt – om man inte måste skriva – så skriv inte. Det har jag läst i en Klokbok för författare och brukar ta fram och vifta med som en fredsflagga till mig själv. Ge upp – börja skriv igen – inte för att du vill utan för att du måste! Jag ser fram emot när de pubertala nitarna ramlar bort och jag inte längre färgar håret blått bara för att revoltera utan istället ägnar mig åt att lägga till bokstav för bokstav och bilda en historia. Och en till. Och ytterligare en… Fan, nu spillde jag vin i soffan.

Åsa. Åsa! ÅSA!!! Men var har hon tagit vägen nu då? Jaså sitter du här ute, ser kallt ut, här får du en filt. Jag spillde visst på den också. Jo, jag har bloggat klart nu och tänkte att du och jag skulle kunna dricka upp den sista slatten ur flaskan och diskutera adverbs vara eller icke vara. Oj, var den tom och du har inte fler och har tid hos frissan nu?

Då får jag tacka för soffstunden och om det är ok för dig så tar jag med mig resten av chokladen.

Annie Hedberg

Det här inlägget postades i Blogga hos Bonelli. Bokmärk permalänken.
Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/8/c/4/asabonelli.se/httpd.www/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 388

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *