Smakprov

”Det enda Malin var riktigt nöjd med sitt utseende var håret som trots den dagliga misshandel det utsattes för alltid såg friskt och blankt ut. Det var som om det på egen hand försökte kompensera för resten av hennes tillkortakommanden.

Hon drog på sig en blommig strandklänning som stod sig fint mot de brunbrända benen. Alltid något. Håret samlades till en slarvigt uppsatt knut i nacken men lät bli två slingor som fick rama in ansiktet. Inte förrän nu vände hon sig om och granskade sin spegelbild. Plötsligt tycktes klänningen som hon annars så gärna satte på sig te sig alldeles för enkel. Alla de otaliga tvättarna hade fått färgerna att börja blekas och fållen hade släppt på ett ställe. Hur hade hon kunnat missa det? Hon drog med händerna utefter sidorna och suckade. Äsch, vad spelade det egentligen för roll? Det här var ju på vischan där ingen brydde sig om hur man såg ut.

Precis när hon var på väg att lämna rummet tog hon steget närmare spegeln. Hon slickade på pekfingret och slätade till brynen som behövdes både plockas och färgas, kollade att inget morgongrus fanns kvar i ögonvrårna och att tänderna såg rena och fräscha ut. Sedan tryckte hon ner handtaget och gick ut från rummet.”

Det är min lilla Malin, det.

Det här inlägget postades i Skrivande. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *