A little help from my friends

Om man ska tro media så har en del av de författare som lyckats haft en mentor, coach eller liknande. Och jag är benägen att tro att det är så. Och det baserar jag helt på mina egna erfarenheter.

Författarcirkeln är väldigt liten och tajt. De flesta vet vilka de flesta är. Och de är otroligt generösa med att dela med sig av erfarenheter, svårigheter, ångest, tips och trix.
Än så länge har jag inte stött på någon som passar in i kategorin ”man är sig själv närmast”, utan de etablerade författare som jag träffat är mer än generösa att dela med sig av råd och inte allra minst pepptalk för att man inte ska ge upp i sin egen kamp att hamna i handlarnas bokhyllor. Det är faktiskt helt fantastiskt.

Lite namedropping:
Dag Öhrlund (min coach) Dina åsikter och vinklingar är ovärdeliga. Jag kan till och med ta dina skratt och kommentarer ”Åsa, hur tänkte du här?”.
Annie Hedberg (min själsliga och otroligt talangfulla mentor) som ända sedan (tror jag)
-09 följt min resa. Jag är så glad över att du till slut bestämde dig för att komma på den där skrivkursen. Du plockar upp mig ur det svarta hålet alltför många gånger.
Bodil Mårtensson (hurra för hennes framgångar med ”Barkhes döttrar” och ”Barkhes son”) som alltid har tid att svara på frågor och peppa till att fortsätta kämpa.
Simona Ahrnstedt, Pernilla Alm och Susanne Boll för att ni visat att ge upp är inte ett alternativ. Hatten av för er och party on!

Det finns en hel del exempel på erkända författare som coachat oetablerade sådana och jag kan inte hjälpa att jag blir imponerad. Imponerad över det faktumet att de finner tid och tycker det är viktigt.

Så, när jag blir rik och berömd så ska jag också se till att jag har tid. (OBS! Ni fattar att jag är ironisk nu, va?)
För det ÄR viktigt.

 

 

Det här inlägget postades i Skrivande. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till A little help from my friends

  1. Dag Öhrlund skriver:

    Åsa,
    Stort tack för dina värmande ord. Men det är inte jag som kom på din historia, det är inte jag som skriver den. Det är inte jag som är du, dina tankar, dina fantasier.
    Det är du.
    Jag bara råkar stå där, lite bakom, vid vägkanten, och kastar fram en hand de få gånger du råkar snubbla till.
    Vilket till min glädje blir alltmer sällan.
    Keep up the good work, girl!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *