Undrar hur det kommer att sluta

I förrgår fick jag en idé till en novell som jag tänkte skicka in till en tävling.
Tyvärr såg jag i förmiddags att deadlinen för tävlingen redan var förbi.
Jaha, vad ska jag nu göra med storyn som ligger och kliar i bakhuvudet? tänkte jag. Äh, det är väl bara att skriva den ändå.
Sagt och gjort – jag satte igång.
Medan jag skriver så får jag en känsla. En sådan känsla att jäklar – det här är fan bra. Det är en kärlekshistoria och en ganska kontroversiell sådan. En historia som kanske inte är politisk korrekt och som rent av kan sticka i ögonen på folk.
Sådant gillar jag. Det är oerhört roligt när en påhittad story provocerar människor.

Jag har redan fått en känsla – utan att ha skrivit en detaljerad personbeskrivning – för min huvudkaraktär. Det skulle ju bara bli en novell, så det kändes som overkill att vara så ambitiös och gå in på detaljer.
Men nu vette sjutton…

Det här kan bli spännande.
Här får du de första raderna:

Båtmotorns dunkade påminde starkt om ljudet Malin hört för några veckor sedan så fort hon klivit innanför dörren till lägenheten.
Dunk.
Dunk.
Dunk.
Enda skillnaden var att det då hade skett till ett ackompanjemang av stönande.
Så här i efterhand tyckte Malin att kvinnans min hade varit obetalbar. Med vitt uppspärrade ögon hade hon omedelbart upphört med att glatt studsa upp och ner.
Skithögen, som för övrigt hette Lars, hade med blicken riktad mot sitt skrev gett slampan en klatsch över ena skinkan och högljutt klagat över att aktiviteten upphört. Dock hade det inte tagit många sekunder innan han insett varför.

Jahaja.

Det här inlägget postades i Skrivande. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *