Vad hade du gjort?

Tittar på detta klipp på Aftonbladet och tänker på frågan som kommer efteråt.
Klippet handlar om vad du skulle göra om du blev vittne till något som ser ut som ett överfall/övergrepp.
Skulle du ingripa, påkalla på uppmärksamhet, skrika eller låtsas som om du inte ser något?
Ordet är civilkurage. Har du det?

Jag funderar på hur jag själv skulle reagera. Och jag måste vara ärlig. Skulle det vara en bråk mellan flera stycken skulle jag inte direkt våga ingripa. Jag skulle skrika och gapa från min plats och sedan ringa polisen. Men gå emellan? Nej. Det är jag på tok för rädd för. Hur många gånger har man inte hört om människor som fått betala med sina liv när de gjort det rätta?
Men, skulle det däremot handla om ett övergrepp (tänker då på våldtäktsförsök) på en kvinna, ett barn som blir slagen av en förbannad förälder eller en åldring som blir illa behandlad skulle jag inte ens hinna tänka innan jag skulle reagera.

Å andra sidan så kanske man tror man känner sig själv och vet hur man skulle reagera i olika situationer men när man väl hamnar där så händer något helt annat. (Läs jag.)
Det hände mig.

Min sons moped blev stulen. Några dagar senare ringde min dotter mig med andan i halsen och sa att hon upptäckt den i vårt lokala centrum. Jag kastade mig i bilen och åkte ner. Joda, mycket riktigt. Där stod den. Jag väntade. Efter fem minuter kom två stora – och då menar jag verkligen stora – killar gående mot mopeden med systemkassar i händerna. Jag blev så jäkla arg. Vilka fan trodde de att de var?? Vem gav dem rätten att stjäla min sons ägodel?
Utan att tänka kastade jag mig fram innan de hann reagera. För att komma i ansiktshöjd med en av dem var jag tvungen att ställa mig på tå. Hans min var obetalbar när jag med svart blick frågade var han fått tag på moppen. Han backade och började stamma. Det gjorde mig ännu mer rasande. Han började dilla något om att han köpt moppen i god tro av några killar som påstått att den var deras och att de bodde norr om stan. Jag gestikulerade och gapade. Det hela slutade med att polisen kom och stoppade killen i bilen. Det var då jag såg tatueringen. Fucked for life.
Då blev jag rädd. Vad hade jag gjort? Skulle det komma efterspel?
Nu gjorde det inte det, tack och lov. Killen blev häktad (han var efterlyst för andra saker som antagligen var allvarligare än en mopedstöld) och senare fälld i rätten.
Och det kändes bra. Jävligt bra.

Så – vad hade du gjort?

 

Det här inlägget postades i Lite av varje. Bokmärk permalänken.
Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/8/c/4/asabonelli.se/httpd.www/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 388

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *