Var börjar och slutar ett moderskap?

Hej alla!

Idag ska ni få träffa ytterligare en förlagskollega till mig. Jag älskar språket och det sätt som hon skriver på. I hennes senaste roman ”Härifrån till verkligheten” tar hon upp ett känsligt ämne och jag är så glad att jag tillhör det talangfulla gänget på Ordberoende Förlag.

Välkommen Eva Rydinger!

13902087_10153777213683388_362683099_o

Hej alla sommarnjutare och tack Åsa för att jag får komma och blogga hos dig! Vad sägs om att höra mina tankar om moderskap som råkar var huvudtemat i min senaste roman Härifrån till verkligheten? Hörde jag ett YES?! Jag tänkte väl det!

Så här:
När våra barn föds är omsorgen självklar. Vi värnar det nyfödda barnet och det är beroende av en vuxen människa som omhuldar, ger mat och skyddar det från fara. Så växer barnet upp. En fas tar vid där barnet allt mer skapar sig sin egen plattform, sin egen utveckling och så småningom sitt eget liv. Som förälder måste vi backa för att slutligen helt släppa taget. Och till sist står vi där mittemot våra barn som två självständiga individer. Ja, det är så det åtminstone borde vara.

För jag undrar – finns det verkligen en punkt när omsorgen om varandra, mellan förälder och barn, är i absolut balans? När ingen är mer vuxen, ingen är mer barn eller undergiven än den andre. Finns det en punkt när mamma och dotter möts på samma grunder, när de båda har gått ur sina givna roller i familjen för att mötas som två jämlikar?

Jag har två barn i tonåren, en dotter och en son. I mitt eget moderskap märker jag själv hur jag både fördjupar kontakten med mina barn samtidigt som jag också släpper taget om annat. Min dotter är nu i brytningspunkten och på väg att skapa sig sitt eget. Det gör ont och det är inte helt enkelt att klippa navelsträngen. Jag kan nog kalla det för ren och skär separationsångest – en slags sorg att lämna en vardag bakom sig med barnen som man vant sig vid, och mitt i allt också en glädje för alla framsteg.

Ja, föräldraskap är inte helt enkelt, det kan nog de flesta intyga. Utmaningarna kan se annorlunda ut och de växlar också med barnens ålder. När barnen har blivit vuxna uppstår nya konfliktzoner. Ett välkänt problem är föräldern som lägger sig i det vuxna barnets liv, lagar matlådor, deklarerar och tvättar fönster. Men hur är det med barnen? För visst finns det också barn som inte kan släppa taget om sina föräldrar. Som bara ser sin mamma som en mamma och inte en självständig kvinna.

I min roman Härifrån till verkligheten finns ingen balans mellan mor och dotter. Båda har distanserat sig långa känslokast ifrån varandra och vägen fram är snäv och komplicerad. Marianne som är mamma till Karin upplever sig påpassad och snärjd av dottern som äter sig in i mammans liv och tar beslut över huvudet på henne. Omsorgen är en sorts fumligt kamouflerad girighet. ”Livet hade varit ett givande och tagande. Hon som gav, barnen som tog”, tänker Marianne och bubblar av frustration.

I romanen frågar jag mig; var börjar och slutar ett moderskap? Kan man någonsin avsäga sig ansvaret för sina barn utan att vara en dålig förälder? När kan jag börja tänka egoistiskt kring de val jag gör – och vill jag det?

Och var går gränsen för omsorg? När övergår omsorg till övergrepp? Och när balansen har tippat över – när vi har blivit den där beskyddande dottern som både behövs och kräver – vilka blir vi då?

Härifrån till verkligheten är min andra roman och utkom i våras på Ordberoende Förlag.

Precis som i min debutroman Fotografen uppehåller jag mig gärna vid teman som kretsar kring alla de dilemman, hemligheter och existentiella frågor vi möter som ung, mogen eller gammal kvinna i ett modernt samhälle i förändring. Mitt mål är att engagera dig som läsare, kanske också utmana eller provocera. Men framförallt – att ge nya perspektiv på livet och montera ner det skuldbeläggande som väldigt många bär runt på.

Lev nära livet.

Med önskan om en fortsatt trevlig sommar!

Eva Rydinger

Följ mig gärna!
Evarydinger.se
@evarydinger
Eva Rydinger Författare

 

 

Det här inlägget postades i Blogga hos Bonelli. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Var börjar och slutar ett moderskap?

  1. Leif skriver:

    Det är inte lätt att ”göra rätt” alla gånger, man vill ju så väl

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *