Varför?

Precis. Varför har det blivit så viktigt att sudda ut vilket kön du tillhör?
Jag tycker om att vara kvinna.
Jag tycker om att gå i högklackat och kjol.
Jag tycker om att sminka mig.
Jag tycker om rosa. (Vilket jag också gillar på män.)
Jag tycker även om blått.
Jag skulle inte vilja tillhöra något ingemansland där alla är neutrala och där det inte ska finnas skillnader.
Men det finns saker som jag inte gillar med att vara kvinna.
Som till exempel att vissa anser att vi ska veta vår plats.
Att det fortfarande inte är lika lön för lika arbete.
Att det männen har hängande mellan benen används i maktutövande syften och att det ofta är vi som granskas i våldtäktsmål.
Att många män känner sig hotade av starka kvinnor vilket i sin tur leder till hatkampanjer på nätet och i värsta fall förföljelse och mordhot.

Ibland tvivlar jag på att vi någonsin kommer att komma runt dessa problem.
Men hur det nu är så tror jag inte lösningen är att man vägrar tala om könet på sitt barn när de är små eller att börja kalla alla för hen.
Inte heller tror jag att könsneutrala omklädningsrum kommer att få lönerna att stiga eller att kvinnor i vissa länder får gifta sig med vem de vill.
Jag har full förståelse för de som är transsexuella och som har svårt att identifiera sig. Det går inte ens att försöka föreställa sig vilket helvete de måste ge igenom varje dag. Då är Södra Latins tredje alternativ på var du kan byta om en bra lösning.

Men det är inte dessa människor jag pratar om.
Jag pratar om det utbredda mans- och kvinnohatet som både skrämmer och förvånar mig ibland.

För hur är det nu?
Klarar sig det ena könet utan det andra?

Det här inlägget postades i Skrivande. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *